Jag tro du har hört talas om skogsrået, och kanske också undrat över hennes namn. "Rå", vad är det för något? Jo, det är förkortningen av ordet råda. Rådarna fanns inte bara i skogen. Det fanns bergsrån, havsrån, sjörån och till och med källrån.

Men även om dom vaktar naturen och försöker göra gott, så kan de också vara listiga och nästan elaka. Men det är ju för att människan är en så enfaldig och självisk varelse. Då måste de få bita ifrån för att varna.

Men vart har rådarna tagit vägen? Våra skogar, våra sjöar och våra hav är i sämre skick än nånsin. Gör dom inte sitt jobb? Eller vad är det som har hänt?

Förr var söndagen den lediga dagen. Efter att kyrkogången var avklarad samlades man ofta hos någon äldre i byn som var duktig på att berätta historier. Man lyssnade och sjöng med i ballader som sjungits i århundranden om gruvliga öden, krig, död och kärlek. Det var lika spännande varje gång, för en riktigt bra berättare kunde lägga till och dra ifrån som det behagade, så åhörarna visste aldrig riktigt hur det skulle gå.

Vi har samlat ihop en hög med medeltida ballader som vi vet har sjungits i Blekinge med omnejd och som har sina särskilda varianter upptecknade här i Blekinge. Vi har hittat berättelser från bland annat Hjorthålan, Näsum och Kyrkhult. Somliga har melodi och andra har vi fått tonsätta. Och precis som berättarna förr har vi ändrat lite i texten här och där.